Tisdag

Vi står ständigt inför olika val i livet. Jag tycker inte alltid jag har valt rätt. I alla fall valde jag helt fel skolutbildning efter nian. Jag och min kompis var skoltrötta. Efter många turer fram och tillbaka hos syokonsulenten hoppade vi tillslut på vårdlinjen. Vi sa "Den utbildningen tar vi för det är väl bara lantlollor som väljer det här. Det kommer att bli två slappa år." (Förlåt alla lantisar, vi menade inget illa. Såklart ni inte är tappade bakom vagnar för att ni har vett nog att bo så långt ifrån den stressande stadskärnan som möjligt.)

Första dagen i plugget skulle alla presentera sig. Det fanns inte någon kille som valt vårdlinjen. Utan det var Lotta som skulle bli sjuksköterska, det var Lena som skulle bli barnmorska, Berit som tänkte bli läkare. Så kom presentationen till min kompis och mig. "Nja, vad ville vi bli då?"
Den frågan hade inte dykt upp i våra vilsna huvuden som bara tänkte på uteliv och killar. Vi blev ställda och jag minns inte vad vi svarade. "Var fanns Barbro från landsbygden och Gunnel från Tjotahejti? Det var ju sådana som skulle gå i den här skolan. Hade vi hamnat i fel klass kanske?
Nu följde tre veckors mardröm. Det som stod fastnålat på den gröna griffeltavlan var "PLUGGA!"

Jag beundrar alla som studerar till undersköterskor och dessutom orkar läsa vidare till sjuksköterskor, barnmorskor och läkare. Den som inte vet hur mycket det är att läsa får googla. Jag vet inte vad som var den avgörande faktorn som gjorde att vi unga, fnissiga 16-åriga flicksnärtor gav upp? Var det när vi fick lära oss hur vi skulle tvätta en karl i nedre regionen eller provet i kärnfysik som skulle komma veckan därpå? En dag när de hemska lektionerna äntligen var över såg vi på varandra och sa: " Nu går vi till rektorn." Mitt hjärta bankade hårt innanför bröstet när vi knackade på.

En medelålders kvinna i stora glasögon tittade upp bakom ett skrivbord belamrat med ett helt bibliotek av böcker. "Vad vill ni ha hjälp med då? Söker ni några intressanta litteraturer och fördjupning inom ett ämne?" Så till dig som svarade till en person på ett forum: "Det finns inte några strikta formella krav på vilka kurser man bör bli godkänd i för att kunna få jobb som undersköterska. Det finns därför möjlighet att få jobb även om man är underkänd i ett antal kurser på vård - och omsorgsprammet." Du kan inte vara insatt! Jag är övertygad om att den här linjen kräver mer än så. Nästan en fil kand. Jag är stolt över min dotter som lyckades ta sig igenom utbildningen med bravur, trots att även hon var skoltrött. Idag jobbar hon på akuten som är ett krävande jobb.

Så vad svarade vi rektorn? Kompisen och jag såg på varandra, vred händerna, kallsvettades där allt syre höll på att lämna våra kroppar. Så hämtade vi till slut tillbaka luften och sa: "Äuhm, vi ska sluta!" Rektorn fick inte fram ett ord. Hon kippade efter andan. Tog av sig glasögonen och torkade dem.
"Vet ni vad det kostar för staten när varje elev slutar?", dundrade hon. Nej, det visste vi inte. Vi for ut genom skolans portar och sprang hela vägen mot stan. Glada och uppsluppna, Nu började livet. Det var ju underbart att sitta på Cleo och äta gräddbakelse och fnissa.

Jag minns att jag släpade mig hem den dagen för vad skulle mor och far säga? Ja, resten är historia. Pappa sa att nu skaffar du dig ett jobb! Så redan nästa dag fick jag ett arbete som barnflicka. Jag tjänade 350 kronor i månaden. Där och då är jag ändå tacksam över att det fanns en möjlighet att få jobb för oss som var skoltrötta. Vi behövde paus. Och jag fick ju en skolutbildning till slut och blev förskollärare och min kompis tandsköterska. Jag tänker på våra ungdomar idag. Inte lätt att orka. När gymnasiet är slut måste de plugga vidare. Fram för flera yrkesinriktade gymnasieskolor i alla fall.