Söndag
Jag har en fråga till er som förmodligen går in och läser min blogg. Varje helg ökar besöksstatistiken med över hundra besökare till skillnad mot hälften under veckorna. Det innebär att det måste vara många av mina Facebookvänner som i "smyg" läser min blogg.
Skulle vilja veta då när ni ändå är här och läser om ni kunde klicka på en av figurerna härnere för att bekräfta det jag skriver om så jag vet om ämnena är intressanta. Det krävs inga kommentarer. Men ett litet klick. Går fort och smidigt. Gör inte ens ont. Testa!
Ni kommer att göra en insats jag lovar. Jag menar när ni ändå är här blir det ett litet kvitto. Tack ni som klickar, jag blir glad för det också. Genom att få bekräftelser på det man skriver om ökar motivationen. Jag skriver blogg på prov. Vi får se hur länge jag håller på och om det finns behov att vilja läsa. Är det tyst så vet jag ju inte.
Nu till själva ämnet för jag gissar att det finns några nyfikna som är genuint intresserade. Ju äldre jag blir desto mer nostalgisk har jag blivit. Längtar ofta tillbaka till svunnen tid. Tänker på alla människor som kommit och gått i ens liv. Vad hände med Kattis ute i Bollmora? Hur gick det för Britten och Ulla? Ulla hade samma crush på en flickidol som jag hade. Och jag var den som träffade honom. Vilken lycka. Vi umgicks i hela 14 dagar.
I mitt skolarbete fick jag en praktikplats där han arbetade. Ni förstår när man knappt fyllt 20 år att det var som att vinna en miljon. På fikarasten satt jag bredvid honom, snuddade min hand mot hans. Ändå vågade jag aldrig säga: "Äh, du grabben! Ska vi ta den där dejten nu?" Han var blyg. Hade varit med på några tonårsfilmer, kanske förstod han inte hur många unga tjejers hjärtan han hunnit sätta i brand? Nåväl. det fanns väl andra killar och efter dessa två praktikveckor var det bara att gå vidare. Chansen var förbi.
Och Ulla då? Hon var en frisk fläkt. Rolig och spontan. Tänk att en del etsar sig kvar mer än andra. Ibland undrar jag varför dessa härliga människor man träffat plötsligt försvinner i ens liv? Visserligen ändrar man riktning. Vi går skilda vägar. En del får sina barn i tidig ålder och då vet man att familjen blir prio ett. Önskar ibland att dåtiden inte gick så fort. Hade velat vara lite ung och fri längre. Men ändå är jag tacksam att jag fick ha mina lyckliga ungdomsår under 70-80 talet. Och nu poppar jag och slänger in en härlig video. För här ska dansas. Låten är från 2013 men påminner mig om det glada 70-talet.