Söndag

Det kändes som jag skulle skriva en blogg idag. Ja det är ju söndag men eftersom jag skrev igår tänkte jag att det kanske kunde räcka. Men tycker att ämnet känns viktigt. Det är många tv-program som avlöser varandra i tävlingar som går ut på att bli dömd av en kritisk jury.  Det ska till mycket för att klara av att bli granskad i minsta detalj och sedan utröstad. Hur känns det att inte vara tillräckligt bra? Jag vet. 

Det tog åratal innan jag vågade dansa igen. En enda meningen gjorde att det låstes sig för mig. Jag fick ett trauma. Tidigare hade jag älskat dans. Det var mitt liv. Frimodigt hänförde jag mig till musikens rytmer. Jo, visst dansade jag väl okej. Men det räckte att ett enda person bedömde mig och sa att jag borde syssla med något annat än dans.

I lets dance ska man efter sin uppvisning bli bedömd av tre kritiska domare. Först ska den tävlande genomföra en pasodoble som den aldrig tidigare har dansat. Det tränas dagligen i timmar så varenda muskel känns som ett stenblock. Tillika svett och tårar. Alla gör säkert så gott de kan. Tycker sig ha sträckt tillräckligt på vristen, haft en elegant hållning men ändå är det inte tillräckligt bra." Du såg ut som ett vandrande kylskåp". 

Samtidigt finns det chattar och olika forum där vi vanliga ska döma ut de som dansar. Ja de som ställt upp har såklart inte haft pistolhot riktade mot sig utan tackat ja frivilligt. Och alla deltagare säger att det är så roligt. Men får man ettor och röstas ut känns det inte lika kul. För vem vill känna att man är dålig? Ändå står människan där och ler när man inte längre får vara med. 

Jag gissar så klart att chansen att få lära sig en massa danser med hjälp av professionella dansare kanske gör att man kan ta en utröstning? Även en total sågning med hånfulla kommentarer på sociala medier. Det blir vanligare och vanligare med reaktioner på nätet. Alla kan komma till tals och många gånger har folk höga krav vad som anses vara bra. 

Nåja, mitt trauma släppte i alla fall. Jag vågade mig ut i dansens virvlar igen. Med danskorna på hittade jag tillbaka till glädjen och grävde ner den kritiska kommentaren. Där ligger den fortfarande och tillför mig ingenting. Vill jag dansa då gör jag det.