Onsdag

Är ni en JA eller NEJ-sägare? Nu menar jag inte när man säger ja mot sin vilja och istället borde säga nej. Det där om att vi biter ihop och gör våra åtagande vare sig vi vill inte. Jag läste nyligen om att det är en myt att NEJ-sägarna ska vara bromsklossar och pessimistiska. Att det tvärtom vad man tidigare trott är sunt. Men det här kan väl bara gälla på en arbetsplats där risken skulle vara stor om man sa ja till allt som chefen ber om och inga beslut ifrågasätts där saker drivs igenom utan eftertanke? Även i relationer och bland vänner, Ett nej är ett nej så klart!

Jag kan nog säga att jag är en JA- sägare och samtidigt är jag obekväm där tekniken exploderar och allting ska gå med ljusets hastighet. Blixtsnabba transportmedel som åker så fort att ingen hinner njuta av sin resfärd. Eller dessa stora huskomplex som man nästan går vilse i. Allt är datoriserat. Men då är jag inne på något helt annat. Istället menar jag om ni är positivt inställda till förändringar där ni snabbt provar eller hoppar på något nytt som kommer in i era liv.
En kurs? En ny maträtt? En ny hobby? Något nytt till hemmet? Ny klädstil. Köpa den där jackan spontant eller ändra frisyr. Eller att äntligen skriva den där boken. Ja, listan kan göras lång när det gäller att ta snabba beslut och säga JA till livet och våga.

Jag har också många gånger fått äta upp när jag gjort dumdristiga val. Sa nämligen JA två gånger till mina ex.  En gång gift och sedan skild. En gång förlovad och sedan separerad. Men är det så hemskt att först säga JA?  Jo, det skulle vara om man tog ett gigantiskt lån och skuldsatte sig.
Man köpte den där bilen eller huset som inte blev så bra och sedan ångrade. Eller att man satsade på aktier som rasade i kurs. Sådana val kan kosta. 
Har ni flera exempel och när ni sagt JA respektive NEJ?