Lördag

Snön försvann och tyst blev det i pulkabacken. Det för mina tankar till barndomen på 60-talet. Jag minns sällan att det var grönt. Det var snö och bara snö. På jullovet brukade mamma och jag åka tåg till våra släktingar i Hälsingland. Snälltåg och sedan rälsbuss. Vi bytte i Krylbo och steg av i Söderhamn.

Trygg och säker plöjde loket genom snödrivor och kyla. Minns inte att vi någon gång stannade på grund av isbildningar eller elfel. Det var endast för av och påstigningar. Förväntansfull satt jag bredvid mamma och höll den lilla hårda tågbiljetten i handen. Efter en stund kom konduktören och drog isär glasskjutdörren och bad om biljetten för att klippa. Ofta kunde han (det var alltid män på den tiden) skoja med mig. Låtsas att han klippte fel och tog tången på min näsa. Konduktören var samtidigt en trygghet och många äldre fick en stunds prat.  

Jag minns också hur obehagligt det var att gå igenom tågsettet när man skulle till toaletten. Golvet gick i sidled där vagnarna var ihopkopplade. Inne på toaletten la mamma massor av papper på träsitsen och krampaktigt höll jag hennes hand, livrädd att falla ner i det gapande hålet. Så visst fanns det ögonblick där jag kände att resan var allt annat än mysig.

Fast när vi sedan satt i den trivsamma kupén och åt våra rågsiktsmackor med prickig korv på då återvände livet. Nog var det idylliskt den tiden då de gamla tågen gick?  Idag har de snabbaste tågen i Sverige en hastighet på 200 km/h men vissa köravsnitt kan det nå upp till 250/km i timmen.

Som resenär vill vi hinna se vyn utanför fönstret för på vissa platser är det otroligt vackert i vårt avlånga land. Häromdagen läste jag att tågen bör köra långsammare för det har kommit många besiktningsanmärkningar. Det här innebär att det blir flera förseningar och det gillas ju inte heller av folk. Vi har ständigt tider att passa. Men ska vi tala säkerhet kanske det är bättre sent än att inte komma fram alls. Minns du barndomens tågresor?