Lördag

Wow! Vilket snölandskap vi har I Stockholm. Från det ganska snöfattiga december har januari kommit med vinter, och det med råge. Så härligt för barnen. Det finns inget så underbart som att höra glada skratt från barn utifrån gården. De åker upp och ner. Vilken lekande motion de får, ja föräldrarna också. Med tjocka påpälsade vinterjackor, vantar, mössor och rosade kinder umgås både vuxna och barn i alla åldrar. De har så roligt att inte ens mobilkamerorna åker upp ur fickorna. Alla är i nuet. Dock hann jag ta ett foto innan backen kom att fyllas av pulkor idag.

Det här får mig samtidigt att minnas när jag själv var barn. Vi var alltid ute. Utan den vuxnes vakande ögon. På sätt och vis klarade vi oss själva. Vi måste ha haft en osynlig övervakningskamera som cirkulerade runt oss. Jag var smått förälskad i en jämnårig kille som hette Leif. Han var fem år och bodde i samma trappuppgång som mig. Vid ett tillfälle när vi åkte i den isbeklädda backen tog han det runda tefatet som var av järn, slog för kung och fosterland rakt över min näsa. Tefatet var dekorerad med en glad pojke som i sin tur åkte pulka. Nåja, kärleken till lilla Leffe försvann som en hel avlösning. Så det kan gå. Ha en fin helg och tar det lugnt på vägarna. 💓