Fredag

Sommaren går nog mot sitt slut vare sig vi vill eller inte. Stretar du emot eller omfamnar du hösten? Det har varit några soliga dagar och temperaturen har legat runt 20 strecket. Jag har några favoritmånader. April, maj, augusti, september- och oktober får hänga med på ett hörn också. Våren får åtminstone mig att stanna upp när allt föds på nytt efter att ha legat i slummer. Antagligen hör det väl åldern till när man kommer på sig själv att stå stilla och iaktta knoppar som är på väg att slå ut. I samma stund svischar tonåringen förbi med headset i örat och blicken ner i mobilen. Och plötsligt slår det japanska körsbärsträdet ut och är i full blom.

Under ett par dagar blomstrar det utanför mitt köksfönster. Jag vill hålla kvar den här prunkande tiden. Fåglarnas tjatter där koltrasten sjunger sin melodiösa sång om kvällarna. Plötsligt känner jag mig rik. Rik på livet att få ha allt det här omkring mig. Så rullar tunga lastbilar förbi med hoppande studenter. De firar att skolan tagit slut och sjunger: "Vi har tagit studenten fan vi är bra!" Förväntansfulla unga som snart ska ut i livet med allt det ansvar som ska tas. År efter år har jag betraktat från balkongen och undrat hur det ska gå för dem? Så klart får vi önska dem lycka till.
I år kom sommaren traditionsenligt med planeringar för många. Resa hit och resa dit. Grilla och ha picknick. Vi ska umgås och dricka vin. Spela kubb och känna den mjuka gräsmattan under våra bara fötter. Bada och åka till landet. En sväng till Skansen och lyssna på Pernilla.

Och helt oväntat utan att man riktigt hann förstå så tog hösten över. Det blev kyligare i luften och kvällarna mörka. Nu är det nya unga förväntansfulla elever som börjat i gymnasiet i vår skola.  Om tre år ska de springa ut. Men först ska jag boa in mig och landa. Hålla hösten kvar. Tända ljus, ta ett helande bad. Göra en god pumpasoppa som jag är så bra på till skillnad från att grädda pannkakor. Stackars barn. Har de få allvarliga men? Här hemma fick de istället njuta av plättar. Visserligen är det samma smet men ändå. Min kära mamma kunde grädda pannkakor. Lagg efter lagg, högar som Eiffeltornet. Jag minns med förtjusning när favoritsylten eller bär lades på. En klick grädde sedan rulla ihop och äta. Men numera äter jag inte socker så de åren är förbi. I morgon lördag gör jag bananvåfflor till vovven och mig. ikväll blir det fredagsmys. Hur ser det ut hemma hos er?

Kommentera jättegärna för det håller bloggen vid liv.  Många har mejlat för att få hjälp. Klicka på "Starta diskussion" Skriv en kommentar. Klicka på "Comment". Då kommer "namn o E-post upp". Fyll i om ni vill kommentera som gäst. Ert namn står inte synligt. Ni behöver INTE fylla i "Lösen". Slutligen klickar ni på de små rutorna ¤ "Jag samtycker ANVÄNDARVILKOR" plus rutan ¤ "Jag vill helst kommentera som gäst."  Klicka i ¤ "Jag är inte en robot"  

Det här är inte svårt. Till och med jag som inte klarar lägga ut bilder på Instagram fixar. Igår var det 85 besökare här. När jag ser det så hjälper ni bloggen att leva. Tack!  Och till er som inte vill kommentera uppskattas om ni skickar iväg en gubbe.